måndag 15 februari 2010

Till minne av K


Jag föreställer mig oss som små. Att vi träffas, kanske i en lekpark. Jag följer med dig hem och du visar mig ditt rum. Vi leker med dina leksaker, sen somnar vi på din säng. Det finns inga vuxna. Det är bara du och jag.



Det är inget riktigt minne. Vi träffades aldrig när vi var små. Men tanken skänker sällsam tröst. God natt min vän.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar