på tåget

Tänkte lite fult om mannen på tåget. Han hade en sån stor näsa. Jag tänkte att han nog var ensam. Att han kanske alltid hade varit det. På grund av näsan. Han såg liksom ensam ut. Lite töntig och bortkommen, fast han var en gammal och reslig man. Men så kom det en kvinna och strök honom ömt över kinden. Jag blev väldigt glad när jag förstod att han hade en kärlek i sitt liv.